Jag kunde fan inte tänka mig att det skulle vara såhär tomt utan dig, du har ju funnits där nästan hela vårat liv och sen när jag kommer hem får jag veta att du har dött. Visst, man blev irriterad på att du var så förvirrad ibland men samtidigt så var du ju gammal. Och en person sa till mig "Varför avlivar ni inte han, han kan ju knappt gå?". Vad hade du gjort om någon i din närhet blev stel och lite senil, hade du dödat dom då? Du som aldrig har haft ett djur kan inte förstå hur det är att bara avliva det. Men du verkar ju överhuvudtaget inte ha några känslor för djur heller, vad jag har märkt. Varför tror folk att ett djur är så mycket mindre värt än en människa? Djur är faktiskt så mycket bättre, dom finns alltid där och dom skulle aldrig ljuga eller svika en till skillnad från alla jävla idioter till människor som är falska jävlar. Det känns som att man alltid har fått försvara sig på frågan varför man inte avlivade han, men varför skulle vi egentligen göra det när han fortfarande var lycklig? Han ville gå ut, han ville fortfarande äta och han var lycklig. Det hade varit skillnad om han varken åt eller drack. Man ser på en hund om dom mår dåligt, och hans ögon lyste alltid av glädje även om han var förvirrad i huvudet. Det känns hemskt att jag aldrig ens fick säga hejdå åt dig, men samtidigt så vet jag att du har det så mycket bättre nu. Nu har du friska ben och så får du och Akka vara tillsammans igen.

Vila i frid hjärtat.