Du tror att dom är bättre än alla andra, fast egentligen är det du som är på botten, du som behöver mest hjälp att komma upp igen. Du tror att du är perfekt, men sanningen är att under skalet finns ett barn som känner rädsla, fruktan, fruktan över att vara ensam. Du förnekar allt negativt som sägs om dig, fast det är det negativa som är sanningen.
Det positiva är bara en saga, en saga som du tvingas leva efter, en saga utan slut. Ingen är perfekt, inte du, inte jag, inte någon...